Tootoolah

Idag har det varit en jobbig dag. Först kom Erikshjälpen och hämtade pappas grejor i hans lägenhet så nu är det kapitlet avslutat, sen åkte vi till Gamleby veterinärstation med Doddan, det var dags för henne att få somna in. Hon var så lugn och hon låg i Matildas knä när hon fick den lugnade sprutan.

Igår kväll var jag på fest med mina gamla jobbarkompisar från Vimmerby/Hultsfred så jag har sovit hemma i Vimmerby i natt.

Morgonpromenaden med hundarna togs därför i skogen här hemma. Det var dimmigt idag :)

Igår var vi på Jägarvallens djursjukhus med Sigge. Han har fått ett hjärtfel på äldre dar och det var dax för ultraljud av hjärtat för att se vad det var som var fel och så röntgen av lungorna för att se om det fanns mycket vätska där. Usch vad det var jobbigt att lämna honom, han är ju 13 år och man vet ju aldrig vad de hittar, jag var ju inte ens säker på att vi skulle få ta hem honom igen.

Tack o lov så gick allt bra, han ska nu medicinera med en hjärtmedicin och med en vätskedrivande (samma två som Ozzy medicinerar med) och veterinären sa att han var pigg för sin ålder och att hon ville se honom igen om 6 mån för uppföljning.  3 000 kr fattigare var vi när vi åkte därifrån men vad gör väl det!

Vi lämnade Sigge tidigt på morgonen, inga affärer var öppna, så vi passade på att geocacha lite. Vi hittade sju stycken inom en timma, roligt!!

På väg hem från Linköping tog vi också några, bland annat en som låg vi ett supermysigt gästgiveri i Skeda Udde, de hade kakbuffe :).

Det har varit en tuff sommar. En vecka innan min semester, den 13 juli 2011, fick pappa diagnosen leukemi, fyra dagar senare, den 17 juli avled han. Det gick snabbare än nån av oss trott. På torsdagen pratade jag med hans läkare och då sa hon att det handlade om veckor, ev månader. På lördagen, alltså dagen innan han dog, ringde läkaren till mig och meddelade att man skulle boka in en vårdplanering eftersom pappa skulle hem på permission så småningom.

Jag har, mitt i alla sorg, mycket att vara tacksam för. Pappa var ”sig själv” in i det sista, han var trött, men lika glad och skämtsam som alltid. Vi skrattade oerhört mycket de sista dagarna, till och med den sista timman jag var hos honom, han drog roliga historier in i det sista. Minnet var det heller inget fel på, på lördagen när Lasse och jag var där diskuterade vi släktförhållande och som vanligt hade han svaret på alla frågor om vem som var släkt med vem och när de fyllde år osv. Båda hans barn med respektive, hans fem barnbarn och min mamma hann hälsa på honom innan han dog och han hade Kerstin hos sig när han tog sitt sista andetag.

Begravningen var fin. Det var såååå mycket blommor och många gåvor till VIF. Jag tycker att brorsan och jag hittade en fin begravningsplats åt honom. Han ligger i närheten av minneslunden och där är alltid mycket blommor och man hör vatten som porlar i de två fontänerna som finns i närheten.

Vi håller nu på med det tråkiga arbetet med att rensa hans lägenhet. Det är mycket minnen som rivs upp, mycket barndomsminnen som man trodde man hade glömt ploppar plötsligt upp när man hittar nåt i en låda. Det är så mycket saker som jag skulle vilja ha kvar men jag inser ju att det inte går att spara på allt, men vissa saker har i alla fall fått följa med hem till mig.