Pappa
Det har varit en tuff sommar. En vecka innan min semester, den 13 juli 2011, fick pappa diagnosen leukemi, fyra dagar senare, den 17 juli avled han. Det gick snabbare än nån av oss trott. På torsdagen pratade jag med hans läkare och då sa hon att det handlade om veckor, ev månader. På lördagen, alltså dagen innan han dog, ringde läkaren till mig och meddelade att man skulle boka in en vårdplanering eftersom pappa skulle hem på permission så småningom.
Jag har, mitt i alla sorg, mycket att vara tacksam för. Pappa var ”sig själv” in i det sista, han var trött, men lika glad och skämtsam som alltid. Vi skrattade oerhört mycket de sista dagarna, till och med den sista timman jag var hos honom, han drog roliga historier in i det sista. Minnet var det heller inget fel på, på lördagen när Lasse och jag var där diskuterade vi släktförhållande och som vanligt hade han svaret på alla frågor om vem som var släkt med vem och när de fyllde år osv. Båda hans barn med respektive, hans fem barnbarn och min mamma hann hälsa på honom innan han dog och han hade Kerstin hos sig när han tog sitt sista andetag.
Begravningen var fin. Det var såååå mycket blommor och många gåvor till VIF. Jag tycker att brorsan och jag hittade en fin begravningsplats åt honom. Han ligger i närheten av minneslunden och där är alltid mycket blommor och man hör vatten som porlar i de två fontänerna som finns i närheten.
Vi håller nu på med det tråkiga arbetet med att rensa hans lägenhet. Det är mycket minnen som rivs upp, mycket barndomsminnen som man trodde man hade glömt ploppar plötsligt upp när man hittar nåt i en låda. Det är så mycket saker som jag skulle vilja ha kvar men jag inser ju att det inte går att spara på allt, men vissa saker har i alla fall fått följa med hem till mig.
